BLOGG


Besök från Frankrike

Igår gjorde jag ett undantag och jobbade under min semestervecka. När Marie kontaktade mig för länge sen och berättade att de skulle till Sverige vid den här tiden så ville jag ju inte missa dem! Pappa och båda barnen pratade franska och mamma pratade svenska med mig. Barnen kunde några ord svenska och pappa förstod lite när vi pratade även om han inte kunde pratade själv. Jag funderade mycket innan om hur vi skulle kommunicera med varandra ändå för jag ville verkligen att alla skulle känna sig delaktiga och betydelsefulla. Någon som vi alla hade gemensamt var skrattet och jag är så glad över att jag fick träffa dem just igår. Solen hade lyst starkt hela dagen och Marie litade helt på mig vad gäller klockslag under dagen och kvällen blev magisk.

Barnen och jag kikade på två stora båtar som låg precis vid piren, skrattade, busade, använde de ord de kunde, teckenspråk och så visade jag dem bilderna i kameran vart eftersom. Så fina barn! Den äldsta gick helt plötsligt fram och kramade mig bara så där och han var den som skulle vara lite blygade. Jag smälte!

Vi åkte sen vidare till vattnet och busade även där och gick ut på en åker. Barnen frågade mamma direkt om man verkligen får det för hemma i Frankrike fick de inte det efter att grannen upptäckt att barnen trampat upp en större yta : ) Älskade barn! Fick även en minut med mamma och pappa på slutet och vilken kemi! Jag bara måste få fotografera dem två tillsammans i framtiden! När vi sedan sa hej då så fick jag både kram och puss av barnen. Kikade in i bilen och började redan där på en plan. Hur ser jag till att följa med dem utan att de ser mig!? Världens underbaraste! Här kommer en sneak peek;

_MG_3965 visablogg kramarna_MG_4093 bloggmamma pappa

Semestervecka

Har en veckas semster, med undantag för kvällens familjefotografering i Vadstena : ) Njuter av min lilla familj, sol bad och dagsutflykter. Igår vad vi i Kolmården med min mormor och njöt trots värmen och tack vare vindarna. Vi hade tur även denna gång med aktiva djur; Ville fick se björnarna bada, lejonen matas, tigrarna gick nära glaset, nära platser under delfinshowen och lagom med barn när vi väl kom till Bamses värld för avslutande lek. Finns inga bättre dagar än dessa när vi bara strosar runt och njuter av varandras sällskap!

_MG_3603 blogg_MG_3624 blogg_MG_3647 blogg

Idag har jag förvandlats till kräfta efter bad vid mina föräldrars båt och imorgon blir det nog en dagsutflykt igen. Har ni några bra tips? Vi har även konstaterat att vi behöver bli bättre på äventur när vi jobbar och det finns ju så otroligt mycket nära som även inte kostar flera tusen. Hit me med era bästa tips!

Mor och dotter på stranden

Ikväll har jag fått mysa med mamma Jenny och Ronja på stranden och som vi skrattat (och pratat)! När vi åkte hem tillsammans så var det precis tyst i bilen : )

Jag har så mycket att visa från denna fotografering och Jenny är en av dem som fick ett påskägg extra i påskas när jag hade en tävling. När hon skrev och önskade sig en fotografering med sin dotter så grät jag från första ordet till det sista. Det var så fint och jag ville så gärna ge henne det hon drömde om!

Dessa två har varit helt fantastiska innan fotograferingen; de har kikat på massor bilder på Pinterest, handlat nya kläder, provfixat med hår mm innan och kom även med en underbar krans! Det var så fantastiskt att få ett sms från Jenny för några dagar sedan där hon skrev hur roligt de hade tillsammans när de planerade och sökte inspiration. Fotograferingen kan vara så mycket mer än att bara stryka ett klädesplagg och dyka upp! Genom att göra något mer av det så förlänger man uplevelsen och gör det till något speciellt, ett fint minne tillsammans som mor och dotter.

Dem önskade på stranden och vi hade bokat in imorgon kväll, men när jag såg vädret hörde jag av mig på stört och chansade på att de kunde ikväll istället. Det var bara så att de var och shoppade det sista då i Norrköping, men turligt nog blev de lika pepp som jag!

Brallorna hänger på tork för självklart var jag ju med tvungen att gå ut i vattnet för de bilder jag ville ha och alla på Beachcenter fick sin en syn vill jag lova! Tack underbaraste Jenny och Ronja för idag och jag ser så mycket fram emot att visa er resten! Måste bara ge er en sneak peek redan ikväll innan jag går ut med hunden för imorgon ska jag spendera hela dagen med min son på Kolmården om vädret tillåter : )

_MG_4896 blogg_MG_5251 blogg_MG_5224 blogg_MG_5311 blogg_MG_5440 blogg_MG_5432 blogg

 

Gravidfotografering i Linköping; Hedvig och Pascal

Igår klämde jag in en fotografering trots de dubbla bröllopen på lördagen. Jag ville helt enkelt inte riskera att inte få fotografera dessa två och deras tre håriga ligister i ett fantastiskt eklandskap! Vi skulle ha fotograferat tidigare, men vädret har inte alls velat som oss och därför fick vi tänka om lite.

Det finns så mycket som var helt underbart med denna fotografering. Hedvig hade köpt med sig helt nya kläder efter att jag skickat lite inspiration och bollat idéer med henne, bara det är helt otroligt i sig. Jag älskar när dem jag fotograferar lägger tid och energi på att göra det bästa dem kan för just sina bilder! Att se en gravid kvinna så bekväm i sin kropp, förväntansfull, lycklig och trygg i famnen på sin livs kärlek är något alldeles speciellt. Ni som träffat mig och ni som känner mig vet ju hur mycket jag pratar, men igår så kunde jag mest bara observera och ge nya direktiv till och från. Jag blev så berörd av det lugn som de hade tillsammans. En del tror säkert att vi alltid bara skrattar under mina fotograferingar och visst är det en viktig del för mig, men jag vill bara fånga människor som de är. När personerna jag fotograferat får sina bilder så vill jag att de ska titta på dem och känna att det här är oss. Att sen få höra av Hedvig, på väg tillbaka till bilen, att det var precis därför hon valde mig så kan jag inte få höra något finare.

_MG_3352 blogg_MG_3412x blogg_MG_3463 blogg_MG_3542 blogg_MG_3665 blogg_MG_3666 bloggx blogg_MG_3503 blogg_MG_3707x blogg_MG_3709 blogg

Jag har fotograferat Hedvig med hundarna vid ett annat tillfälle för länge sen då jag bara tog bilder på hobbynivå så jag var ju hur sugen som helst på att få visa min utveckling och träffa dem alla igen. Jag har ju hundar själv och älskar att få jobba med dem. Det är verkligen som med barn, de lockar fram något alldeles speciellt i oss och vad som helst kan hända. Innan visste jag ju att hon har en oroligt fin relation till sina hundar så jag ville verkligen försöka fånga det där lugnet som finns emellan kaoset som bara en eller rättare sagt tre border collies kan skapa. Att vi skulle lyckas med allt detta hade jag aldrig kunnat drömma om. Kika bara på den första bilden där alla tre personligheterna syns;

_MG_3745 blogg_MG_3767 blogg_MG_3810 bloggtrollblogg

Bröllop på Kung Starby: Jenny & Johan

starby blogg

Igår åkte jag till Kung Starby hotell i Vadstena för att äntligen få träffa Jenny, Johan och deras underbaraste lilla Ebba igen. Den här familjen är så fin på så många sätt och berörde mig med sin dag. Det började med att Jenny öppnade hotelldörren med ett leende som bara hon kan ge. Johan och Ebba var på Naturum medan hon blev stylad av supertrevliga Kattis (Lady & Karlufsen) och vi hade en riktigt mysig stund alla tre tillsammans. Det är något speciellt med att få vara med redan under förberedelserna. Bruden och jag hinner babbla om det mesta och får en chans att lära känna varandra ännu mer och när det sen är dags för fotograferingen så är det inget konstigt med det. Vi har ju redan umgåtts hela morgonen : )

Johan och Ebba kom in genom dörren efter ett tag. Hon är fyra år som min egna son så det var lite extra mysigt med henne då hon har alla de där charmiga beteenden som min egna son besitter just nu och vi skrattade gott åt den Jenny och jag. När det väl var dags för hennes tur så satt hon som ett ljus i stolen tills Kattis var klar. Det var imponerande! Efter det så åt dem lite lunch och jag åkte ner mot slottet och piren för att se om blåsten skulle ställa till det för oss. Hur smidigt är det inte att ha allt samlat på samma ställe? Kan verkligen rekommendera detta!

Make upKlänning väskaklänning underifrånkläder skorEbba håret bloggLillan håretbus mamma förberedelserVadstena är otroligt vacker stad och så underbar att få fotografera i då det finns så många miljöer att välja mellan. Det spelade därför ingen roll att hela parken var full med lekande studenter och att båtarna började fylla bryggorna.

Vi började med slottet och jag är mer än imponerad över familjens lugn. Det passerade ett flertal turister som vi fick stanna upp för lite, men det påverkade dem inte alls. Lilla Ebba ville inte alls vara med de tilltänka barnvakterna så hon fick vara med mig som assistent och som hon briljerade! Talade om för mamma och pappa vad de skulle göra och skrattade minst lika mycket som mig : ) Mina framtida assistenter får svårt att matcha henne! Att få jobba sida vid sida med henne gjorde allt ännu mer personligt om det egentligen ens var möjligt. Att få ett barns förtroende är bland det finaste betyg jag kan få och jag vet hur mycket det betyder för oss föräldrar när vi slipper oroa oss över det käraste vi har. Till och från hoppade hon även in i bilderna för lite familjegos;

Familjen slottetnärhet slottet blogg_MG_2553 blogg_MG_2698 bloggVi avslutade porträttfotograferingen vid en av de mest populära platserna, piren. Det blåste galet under dagen, men vi fann lite lä intill på bänken. Jag visade hur jag skulle vilja att de satt och sen vet jag egentligen inte vad som hände. Dom är ju så otroligt vackra tillsammans att jag inte visste varken ut eller in. Att få jobba med par som blir så otroligt avslappnade och trygga framför kameran är så underbart! Jenny tappade dessutom halva ögonfransen (limmet släppte lite) och lät det inte påverka henne. Det är imponerande för det kan stressa vilken person som helst under sin stora dag. Istället så njöt de av varandra, den fina relation de har och av stunden vi hade tillsammans.

svingarpirem 1mail vattenpiren 2Vigseln var på baksidan av Kung Starby i deras stora trädgård. De närmsta var samlade och de hade även hittat en otroligt duktig sångerska- Elin Bäck. Jösses vilken röst! Hon sjöng b la en låt som jag inte hört tidigare på bröllop; Ellie Goulding ”How long will I love you”. Den berörde mig otroligt mycket och kändes så mycket dem. När Jenny grät så fick jag blinka extra mycket och stryka bort gåshuden längs armarna. Dem gjorde det så otroligt bra. Jag såg bara dem, hur de höll om varandra och blickarna. När jag lämnade dem sedan så kunde jag inte sluta le. Ebbas kram, Johans ord om att han blev så avslappnad av just fotograferingen, Jenny som kramade mig och kallade mig för hennes bröllopskordinator, Johans systers tal där hon kom av sig pga av känslorna, kusinerna som sprang runt och lekte…. listan kan göras så lång. Längtar så mycket att få träffa dem igen, ge dem sina bilder och att bara få njuta av resten som jag inte ens hunnit kolla på.

”How long will I love you?
As long as stars are above you
And longer, if I can.”

trädgården bloggEbba bus bloggsjungervigseljohans syster_MG_3035 blogg_MG_3115 bloggmor dotter_MG_3224 bloggJohan svärmorbubblorskål bloggenbus

Tack Jenny & Johan för en dag jag aldrig glömmer! Tack!

Föreläsning om sociala medier

Sitter här och vill ge er en sammanfattning om dagen. Dagen jag laddat för så länge och som jag varit så nervös för och som har gjort att jag inte hunnit blogga mm för att jag har varit tvungen att hålla mig sysselsatt för att inte gå under. Att säga att jag var nervös var egentligen bara en enorm underdrift. I veckan så satt jag en dag till halv tolv på natten för att försöka hitta en röd tråd i det jag planerade med Anna (en av eleverna som annnordnade detta). I morse tog jag tid på mig och föreläste i sängen tre gånger. Första gången stammade jag och skrattade, andra gången grät jag och tredje gången stannade jag mig själv och sa ”fy faan vad du är dålig” : ) Ja ni hör ju!

När jag väl kom dit så möttes jag bara av leenden. Eleverna på Digitally Motala var ett enormt stöd under hela dagen och Sofie b la fick vara min psykolog : ) Först ut var ju några av landets främsta sociala medier-strateger; Deeped Niclas Strandh och Sarah Larsson Bernhardt. Hur går man upp efter så fantastiska föreläsare? Jo man går upp och börjar prata, micken fungerar inte, får en ny och den vill ju heller inte fungera först : ) Man ställer vid bordet med pappret och inser att bordet går upp till brösthöjd och det syns hur mycket man skakar. Klickar efter ett tag på tiden för att se hur mycket jag har kvar och inser att tidtagaruret inte gått igång så jag kikar bort mot dem med ljudet och säger att de får plinga i glaset när jag pratat tillräckligt. Tar ett kliv åt sidan och fortsätter köra på det spontana! Jag ska vara helt ärlig och säga att jag inte alls vet vad jag sa. Jag fick folk att skratta och jag talade från hjärtat, munnen gick i ett och Herrey kommer in på scenen för att konstatera att jag kan både prata och göra det fort : )

De applåder som kom när jag tackade för mig och busvisslingen gick rakt in i hjärtat. När Jonny (en av eleverna) ger mig en high five är adrenalinet högt och jag känner i det ögonblicket att jag gjort något jag kan vara väldigt stolt över. Att mötas av främmande människor efteråt som berättar hur de upplevde mina bilder och mig som talare var så inspirerande. Jag vill själv bli bättre på att berömma andra för det betyder mer än jag tror att den som säger det förstår.

Som ni märker så vet jag nog inte egentligen vad som hänt. Jag vet bara att jag är så stolt över mig själv som kämpat enormt hårt för att stå där på scenen idag och att jag bara önskade att jag hade haft någon i min familj där, men jag vet att de kommer att få se det efteråt. Det här är absolut något jag vill göra igen och skulle jag kunna så skulle jag vilja ha med alla elever i bakfickan som stöd. Att motivera och inspirera är en av de saker jag saknar med läraryrket så jag hoppas absolut att det dyker upp fler chanser, annars får jag skapa dem själv!

Tack Digitally Motala för att ni gav mig ett minne för resten av mitt liv! Tack till Sofie, Tina och Jörgen som gav mig ett extra stöd under dagen genom att bara vara där vid min sida och le som bara ni kan!

Scenen bloggOskar blogg

Bröllop vid Tåkerns vandrarhem

Igår var jag, tillsammans med min assistent Daniel, iväg på bröllop vid Tåkerns vandrarhem som är hur mysigt som helst! Jag hade längtat väldigt mycket efter det härliga mötet vi hade sist. Sofie och Gustav är så varma, glada och otroligt roliga! Vi skrattade nog konstant och jag log inombords när Camilla, som dem hade med sig som support under fotograferingen, påpekade hur kul det var och att det inte alls var som att vara på en fotografering. Jag vet dock inte vad folk tänker på när de tänker fotografering. För mig är det här så jag arbetar och så jag vill ha det : )

Har så mycket jag vill berätta för er, men efter att ha spenderat denna förmiddag på ett hemligt bröllop så är det helt klart dags för kuddkrig och pusskalas med min son som jag längtat så mycket efter nu när han sovit hos mormor och morfar! Hoppas ni får en underbar söndag och njuter av denna lilla tjuvtitt:

Blir ni nyfikna på morgonen bröllop så är de nu avslöjade och finns på min facebook-sida och instagram @emmelifoto. In och skicka dem era lyckönskningar på bröllopsresan som de i skrivandets stund är på väg till!

Bröllopsbilder med Nennes i Motala

För ett par veckor sedan så minns ni säkert att jag gjorde en bröllopsfotografering (annars kikar ni in här) tillsammans med Linda & Magnus i Askersund. Jag ville ta chansen att jobba med min portrfolio då jag hade några dagar ledigt. Min idé var att visa på hur mycket något så lite som färg och rekvisita kan göra med bilderna. Jag sökte en brudklänning och fann dem och mer om den kärlekshistorien kan ni läsa i länken ovan.

När jag jobbar med projekt så känns det naturligt för mig att försöka få med andra företag då jag tror på samarbeten och att skapa nya kontakter, allra helst i en så liten stad som Motala. Jag gick in till Nennes i Motala och vilken service jag fick! Är så glad över att jag frågade dem! Här hittar ni dem på Facebook och här på deras hemsida. De rosa hängslen som Magnus har på sig kostar dessutom bara 250 kr så tänk vad mycket en sådan sak kan göra. Fluga och hängslen tillsammans har varit en trend på de bröllop jag varit på i sommar så det måste ni absolut kika på!

Jag är så förälskad i dessa människor! Tänk er hur Linda och jag ska ta lite bilder på henne och vi börjar fnissa. Jag ska skojja lite med Linda och säga det jag alltid velat göra; börjar beskriva.. du kan gå härifrån och sen dit och titta lite snett ner och håller ballongerna si och så..sedan kläcker jag ur mig ”och så kan du asgarva” och hon gör det! Hur jag ens lyckades få något skarp bild där och då förstår jag inte alls. Jag stod dubbel med kramp både i mage och kinder : ) Magnus var helt underbar när han skulle försöka att beskriva det han upplevde under kvällen ”Det var som att vara med i en film, när man stod där med ballongerna”.

Förälskad i magskratt vet ni redan att jag är och senaste tiden har jag funderat på varför jag så gärna vill ta den typen av bilder och det är nog för att jag tycker att en människa som skrattar ser så otroligt lycklig ut. Jag älskar att se andra människor lyckliga och vill att dom ska vara det. Det är något speciellt med blicken och utstrålningen. Jag vill inte bara vara någons fotograf, jag vill under den korta tid jag får äran att träffa dem jag fotograferar skapa en relation, en relation som gör att jag kan komma närma, lära känna och gör det möjligt att dokumentera något som är personligt, berör och som förhoppningsvis förändrar till något positivt.

Magnus och Linda gav mig många bilder som är så typiska Emmelifoto, men dom gav också så mycket mer. Under den kvällen som jag spenderade med dem och deras fina familj så blev jag inspirerad, fick hopp och blev framförallt väldigt motiverad till att fortsätta på att få kunder som ser och känner skillnaden och som vill ha just mig, Emmelifoto. Tack underbara Linda och Magnus för ett minne för livet!

När vi var klara så säger Magnus ”Vi hoppar”. Vadå säger jag helt borta. Vad han menade och hur det blev kommer i ett annat inlägg, men det finns hintar på min hemsida : )

 

Lilla Ebbe med familj

Äntligen är jag tillbaka efter en veckas semester och som jag längtat! Är superladdad och har massor jag vill börja jobba med nu. Har 6 bröllop på rad nu, 4 lördagar, en söndag och ett par som väljer att fotograferas en helt annan dag då jag var bokad deras dag : ) Det är mycket som ska planeras och jag har en hel del redigering att göra i veckan. På fredag åker jag till Stockholm för att fotografera Lina och Luddes bröllop på lördagen. Längtar helt galet!

Den här sommaren måste vara den bästa på länge vad gäller vädret! Vi har badat en himla massa. Hundarna och jag har simmat på många turer och det är verkligen en speciell känsla att stanna upp och krama om dem och flyta tillsammans på deras flytvästar innan man simmr vidare. Ville bus har blivit ännu mer bekväm i vattnet och vet nu hur man kastar sand bäst så att det knastrar på golvet varje kväll mamma och pappa klär av dig. Hmm…

I helgen var vi först på Astrid Lindgrens värld och lekte för fullt. Det var helt okej trots värmen för det var så mycket skugga. Ville hälsade på Pippi och hjälpte henne att tvätta fönstren. Jag höll på att dö när hon öste iväg vattnet på rutan som studsade ut mot mig och kameran. Blev blöt i ansiktet, men på något mirakulöst sätt så klarade sig kameran och objektivet utan en droppe! Det var en skum känsla att gå runt där som vuxen. Jag minndes allt som så mycket större : ) En väldigt lyckad dag och en glad son som nu har sin egna Mysse och Bysse.

På lördagen så var det bara Ville och jag hemma och därför tog jag med honom på en spontan tripp till Kolmården, bara han och jag. Det absolut bästa jag gjort på länge! Vi gick runt tills det stängde och de tagit in djuren på Savannen. Nästa år kommer vi absolut att köpa oss ett årskort för det här passar oss så bra! Jag hade med matsäck för att hålla nere kostnaden och för att det är å mysiga ställen att sitta på i parken. Frukosten åt vi vid Savannen och Ville kommenterade allt som hände, ropade till djuren att akta sig när noshörningen började att röra på sig osv. Det sista vi gjorde var att besöka Barnens Lantgård och där ville han åka bilarna. Jag trodde aldrig att han skulle våga, men han hoppade i och körde iväg själv. Där gick jag paff och tårögd. Hur stolt får man bli! På vägen hem skruvade han upp volymen i bilen och vi dansade, sjöng (läs skrek) och han skrattade så där härligt gurglande. Jag grät. Jag fick tårar av lycka och tårar av ögonblicket. Den dagen kommer jag sent att glömma och jag förstår ibland inte hur han blev den han är. Visst kan han/vi skrika vissa dagar, han kan pröva ens tålamod till det yttersta, men när vi är iväg så där så är han helt makalös, han väntar på sin tur, tjatar inte om det ena eller det andra och lyssnar. Jag är då där larvigt stolt över min son som jag hoppas att alla föräldrar är över sina barn.

När jag skulle välja bilder till detta inlägg så blev valet så självklart. Ebbes mamma och pappa tittar på honom på det där sättet som jag själv gör med min son. Jag vet vad den där blicken betyder. Jag blir så varm av hans fantastiska leende och måste bara visa er fler bilder från fotograferingen. Vi var på stranden en timme där Ebbes mamma är uppvuxen, Ebbes morfar hade byggt klart bryggan och där Ebbe garanterat spenderade sin första sommar. Vi hade pratat en hel del om ljus och färger innan. Om att få unika bilder och personliga. Här kommer dem; vitt, blått, naturligt, magskratt, genuint, en ettåring och två förälskade föräldrar. Vem kan inte älska denna lilla guldklimp när han ler så där galet:

Från hjärtat om resan hit

Idag skulle jag redigera direkt, men fick ett meddelande på min facebooksida som berörde mig så djupt att jag känner att det är dags att öppna mitt hjärta och skriva om resan som varit upp och ner. Än är den inte slut heller.

I mars förra året chockade min dåvarande chef mig med att jag blev uppsagd. Hon visste inte att dem som skulle ha meddelat det inte hade gjort det. Jag hade är riktigt tufft år bakom mig. Väljer att inte dela med mig av några åsikter eller tankar kring det, utan går vidare. Tog i juni kontaklt med Omställningsfonden som kommunen köpt tjänster av och fick två helt otroliga kvinnor som stöd. Marie började bolla med mig och jag kände efter, Unn peppade mig och hjälpte sig se möjligheter. Sommaren kom och jag jobbade som en galning, bröllop och familjefotograferingar. Flera gratis för att jag ville utveckla ett förhållningssätt, men också flera beställningar efter en enorm spridning på facebook av mina bilder. Denna sommar kommer jag aldrig att glömma. Jag minns några stunder lite extra:

– Idas blick när hon stod med sin fina familj och sa ja till sin livs kärlek när regnet öste ner utanför båten. Det var mäktigt!

– Fotograferingen med Johanna och Karin i Knäpparviken. Kreativiteten och jag kände mig stark.

– Mötet på parkeringen när Johanna (en annan kund) tittade på mig och sa: ”Du förstår väll att du måste jobba med det här?” och när hon innan skickade ett sms: ”Tårarna slutar inte att rinna.”

– Promenaden på grusvägen när Emma skickade och tackade mig för min personlighet och bilderna som gav henne så fin respons. Hon älskade känslan i magen hon fick av det och det är precis vad jag vill ge mina kunder.

– Therese fina ord om hur bilderna på henne hade förändrat hennes självkänsla och hur hon upplevde att hon kännt mig i 5 år efter 5 min.

När jag då kom tillbaka till jobbet, eftersom jag hade en uppsägningstid, alla barnen hade hälsats välkomna och gick in i sina klassrum och stängde dörren så stod jag kvar i korridoren. Den känslan går inte att beskriva. Att hela sommaren fått en enorm uppskattning och jobbat med det jag älskar och som ger mig så mycket glädje i livet. Där stod jag och kände med obetydelsefull. Jag hade inte fått några arbetsuppgifter och jag kände mig så obetydelsefull och osynlig. Där och då bestämde jag mig för att jag inte ville må dåligt längre. Jag ville må som under sommaren. Tyvärr blev det för stor kontrast och jag gick in i väggen. Jag grät floder hos chefen och hörde mig själv be om ursäkt för att jag mådde som jag gjorde….. väl hemma så kunde jag knappt gå promenader med hundarna. Jag hade andningssvårigheter och klarade inte av några längre aktiviteter- jag blev rädd för mig själv. Ringde och bad om hjälp och kvinnan i luren sa något ovärderligt: ”Att kunna be om hjälp är en styrka.” Jag har alltid, sedan jag som barn gick med gräsklipparen och sa ”Kan sälv”, till nu gjort det mesta själv.. Jag var hemma i flera veckor och gick bara tillbaka sista veckan för att få ett avslut.

Sedan började en kamp- en kamp om vad jag verkligen ville. Skulle jag satsa på det här så skulle det vara helhjärtat. Jag fick en betald utbildning hos en duktig fotograf i Stockholm och det gav mig ny energi, de på omställningsfonden och Unn, min coach, trodde hela tiden på mig. Vissa dagar grät jag floder och gav upp, vissa dagar kände jag mig stark och fortsatte fram. Min sambo var den enda som trodde på mig och alla andra ställde bara en massa skeptiska frågor och poängterade att det finns kameror i var och varannat hem. Jag fick hjälp med att komma i kontakt, extra fort, med underbara Ingela Lindefält på Nyföretagarcentrum och sen gick det fort. Hon hjälpte mig med alla papper mm. och har nu gett mig en coach under ett år. Då kom även stödet från familjen när det antagligen insåg att det inte fanns någon återvändo. Jag hade bestämt mig och visade att jag hade kompetent stöd bakom mig. De behövde inte vara oroliga längre.

Nu sitter jag här och ser ljust på framtiden för att jag vet att det inte finns någon återvändo nu. Jag har hittat mig och det jag vill göra. Sen om det är på heltid eller deltid får framtiden utvisa. Vissa dagar är jag orolig och undrar om det verkligen kommer att gå och nästa dag får jag kommentarer från er och då får jag extra energi. Det är så mycket tid och energi bakom allt. Jag tror det är svårt att verkligen förstå hur mycket arbete det ligger bakom ett litet företag. Jag visste det då inte innan, men det är så kul att kunna jobba åt sig själv.

Därför vill jag verkligen tacka er- alla ni som klickar på gilla-knappen på facebook-sidan, gillar inläggen och bilderna och sprider att jag finns. Jag läser allt och blir lika varm för allt. Jag tittar alltid vilka fina människor som uppskattar det jag gör och det spelar ingen roll och ni bara skriver hej eller längre kommentarer- inget av det tar jag för givet! Idag fick jag ett mäktigt inlägg från underbara Emma och Tobbe som jag nu sitter och ler åt. Jag gömmer mig bakom skärmen extra för att ingen ska se tårarna. Detta inlägg kommer jag aldrig att glömma:

Hej!! Så fort vi fick mailet av dig med våra bilder satte vi oss ner och kollade!! Så många fina och proffsiga bilder, att det kommer bli svårt att välja=) Vi är så tacksamma för att du verkligen fångat oss och våra känslor över vårt lilla mirakel på bilderna!!! Och dagen för fotograferingen bär vi med oss som ett riktigt roligt minne, för jösses vad skoj vi hade. Och att vi båda var så nervösa innan, försvann så snart i ditt energiska och positiva sällskap=) Tack tack tack! / Emma & Tobbe.

Igår var de inne och pratade med mig om fotograferingen och vi skrattade en hel del. När jag kom hem så berättade jag för min sambo att jag blev sen för att jag pratade med kunder och han undrade om de verkligen pratade så länge, men det gör dem och jag älskar det. Det är mina kunder det ; ) Jag älskar att vi skrattar ihop och har ett gemensamt minne för resten av våra liv. Jag kommer aldrig glömma att finaste Karoline kom in och gav mig en kram och visade sin fina mage i veckan och förlossningspratet med Emma och Jessica. Det är dessa stunder som ger mig energi att kunna hantera även de tuffare dagarna, för tro inte att dem inte finns. Dagarna man undrar vad man gett sig in på, när det inte kommer in något eller bokningar uteblir. Det ekonomiska ska vi inte tala om- att leva på bidrag och ändå behöva ny utrustning som är så dyrt.

Det är en balansgång- som övriga livet. Men nu känns det bra! Mycket tack vare många av er! TACK!