BLOGG


Att överraska min vän som idag fyller 30 år

Idag har jag gjort något jag älskar att göra. Överraskat min fina vän som fyller 30 år idag! Jag och hennes man har planerat och haft kontakt med varandra under veckan. Jag har framkallat 5 förstoringar från deras fotografering, fem förstoringar hon aldrig sett innan då jag skickade några helt andra som tjuvkikar.

Jag och Alice gömde oss i lekrummet med stängd dörr. Vet ni hur nervöst det är med den hosta jag har (som de idag tror är allergi) och en ettåring som normalt sett inte sover så dags! Hon hade blivit skickad på promenad 10-15 min men kom inte hem förrän efter 25 min : ) Jag hörde när dörren öppnades sen blev det tyst. Tittade i nyckelhålet och såg en randig tröja så förstod att hon hade sett dem. Grattis flög jag ut och min vän vände sig om utan glasögon och tårar (filmade via instastorie) och så värt det kändes där och då när vi kramades gråtandes! Fina fina!

Alla hoppas jag har en sån vän i livet. Så enkelt. Jag behöver inte tänka en sekund på vad hon tycker för det får jag alltid reda på. Är jag ledsen eller förvirrad så ger hon alltid så raka och ärliga svar. Men det jag älskar mest med henne är hur hon har samma värderingar som mig; familjen, barnen. En riktig lejonmamma och det beundrar jag henne så mycket för!

Jag träffade henne på en familjefotografering och föll pladask för hennes utstrålning och energi. Vi skrattade lika mycket varje gång vi sågs och att vi skapade en relation kändes så naturligt! Nu 3 år senare är jag så tacksam för den där vårdagen jag träffade dem bland vitsipporna! Och ser fram emot många år till!

Att överraska min vän som idag fyller 30 år

Utöver denna överraskning så här vi fixat med det sista till sonens födelsedag som är imorgon. Jag hann även med ett besök hos vårdcentralen där jag fick köra ekg för att min puls hoppade upp och ner, men det såg bra ut. Vad rädd jag hann bli! Blodtrycket var jättefint och de gissar på allergi. Det blev en påse med allergimedicin och morfin. Det sistnämnda kommer jag nog inte ta då jag visat överkänslighet mot det och hon sa att om man som jag har opererat bort gallan kan få kramper. Hoppas tabletterna räcker!

Hoppas ni andra med allergi som tex pollen mår bättre än mig nu när det är sjukt höga halter!

Varma kramar

Ta tillvara på livet och njuta av det finaste man har

Att ta tillvara på livet och njuta av det finaste man har måste väll ändå vara sjukt lätt att säga, men hur svårt är det inte att göra? Det där livspusslet är riktigt utmanande ibland känner jag. Som idag där jag redan klockan åtta på morgonen packade in datorn i bilen för att framkalla på jobbet, för att sen hinna lagom tills sonen slutar skolan. Hem och äta för att sen muta den stora och tillfredställa den lilla med mat då jag hade två leveranser som skulle till Linköping. Tack gode gud för Leos Lekland säger jag då. Och nu sitter jag här på jobbet igen, gjorde det min sambo hatar när jag gör, åkte direkt när han kom hem. Men idag känner jag ändå att det är okej för nu ska datorn hem igen och jag framkallar förstoringar på våra egna. Ska äntligen påbörja tavelväggen i hallen har jag tänkt ; )

Ta tillvara på livet och njuta av det finaste man har

Förstår ni hur viktiga dessa förstoringar är för mig! Skit i allt vad som heter sälj nu. Jag menar på riktigt! När livet är så intensivt som det varit detta år när jag varit mammaledig OCH drivit mitt företag så har dem varit min livlina. För mig ligger självkänslan enormt närma mammarollen. Känner jag mig inte som en bra mamma till mina barn, att jag inte har möjlighet att göra det jag vill för dem osv så mår jag inte bra. Genomrutten t o m! Har ganska höga krav på mig själv och en tendens att förstora saker det vet jag så jag jobbar ständigt med att vara helt närvarande och försöka att hitta små saker som ger stor glädje för oss alla. Att se dessa förstoringar i hemmet när barnen ser så glada och trygga ut så sänker det på något vis min egna duktighets-ribba och värmer hjärtat enormt. Någon ser vi ju ut att göra rätt iallafall ; ) Känner mig stolt och det är en himla fin känsla! En känsla som jag gärna påminns om dagligen när jag går förbi dem hur många gånger som helst!

Ta tillvara på livet och njuta av det finaste man har

Hur påverkar era fotografier er? Vad för bilder prioriterar ni mest och har framme att njuta av varje dag? Låt mig gärna veta!

Nu ska jag packa ihop och bege mig hem till min sambo som kikar på hockey och njuta av lite egentid innan det ska städas under morgondagen och inhandlas det sista då Ville fyller 8 år på lördag.

PS Ville verkligen tacka för den fina respons jag fick på bilderna på Ville! Mammahjärtat gör volter och Villes ben kliar fortfarande  av myggbetten ; ) Imorgon ska jag till läkaren så håll tummarna för en dunderkur!

Varma kramar

Redigering i photoshop av Villes porträtt i busken

Idag blev det att ringa vårdcentralen för så här kan jag inte leva längre! Blir så begränsad och är så frustrerad på att inte kunna träna som jag vill, klarar knappt att sitta här vid datorn då det är så varmt på övervåningen och hostar så fort jag går ut eller går in. På fredag har jag en tid så måtte jag inte få höra att jag ska gå så här några veckor till och bara vänta ut hostan! Ska iallfall släpa datorn mm till jobbet imorgon och framkalla, samt jobba lite när sambon är hemma med Alice så jag kan vara effektiv.

Vill  passa på att tacka er för de fina orden om Villes bild som jag publicerade igår utan någon som helst tanke att det var en speciell bild, men ju mer jag tittat på den under dagen ju mer förälskar jag mig i den så det får nog bli den som blir stor tillsammans med de andra bilderna i vardagsrummet! De var nog värt myggbetten och en väldigt svullen fot idag ; ) Jo stackarn lider av samma som jag- allergi mot myggor!

Men till dagens inlägg. Jag har tänkt mycket på vad jag vill ha ut av bloggen och vad jag vill blogga om. Testade att visa bilder från vardagen under några dagar och har även visat en hel del på mig själv, men ska jag vara ärlig så är jag inte helt bekväm med det. Jag har en stor integritet och mina familj, mina vänner är en sån privat del av mig så än så länge känns inte det hundra att dela. Jag har istället valt att testa en annan nisch. Ska denna blogg vara användbar och intressant behöver den just en nisch. Att skriva om livet generellt och dela det som jag har lust med just nu bli aldrig bra för mig som är så spontan och energisk. Då jobbar jag ihjäl mig. Jag vill att ni ska ha användning av bloggen, det jag skriver (att ni även ska gå in och läsa gamla inlägg och söka efter det ni behöver just nu) för jösses vad tid det tar att blogga. Jag ska nu prova ett tag att dela med mig av det jag kan inom foto, redigering och även tips till er som vill jobba som fotografer eller starta företag. Vad önskar jag att jag hade vetat då? Vad hade jag gjort annorlunda om jag fick börja om? Hur lockar jag fram känslor? Hur får jag mina kunder att bli så avslappnade? Hur väljer jag mina platser jag fotograferar på osv. Vad tror ni om det? Vi kan ju analysera detta om en månad eller så ; ) Skriv gärna önskemål!

Det jag tänkte börja med är redigering i photoshop av Villes porträtt i busken som vi fotograferade igår. Så här redigerar jag inte familjefotograferingar, men när jag gör jobb som är färre bilder och som har en tydlig grundtanke så gillar jag att använda photoshop lite mer för att få fram det jag hade som mål. Under en familjefotografering väljer jag platser som inte kräver lika mycket retusch och så handlar det om något helt annat- att fånga stunden, glädjen, kärleken och relationerna. Igår handlade det mer om att få fram några vackra drag hos min son- fräknarna och det röda håret.

Jag började med att söka på Pinterest där det finns så mycket inspiration att hämta. Där fann jag dessa som inspirerade mig. Älskar hur de blå tonerna kompletterar hans bruna hudton och där föddes idén om att komplettera Villes röda med grönt. Den högra bilden gillar jag uttrycket, samt att fotografen arbetat med blommorna. Jag försökte att få blommorna att smeka Villes kind, men det var svårt att stå still med alla myggor som bet oss båda hela tiden.

Redigering i photoshop av Villes porträtt i busken

Badpremiär på altanen med en för tidig födelsedagspresent

Den bild jag tänkte jag skulle visa hur jag redigerat i photoshop är denna. Till vänster har ni bilden direkt ur kameran utan några som helst inställningar och till höger den redigering som Ville också godkände till slut;

Redigering i photoshop av Villes porträtt i busken

Det jag började med (och alltid gör) var konstraster och det skapar jag genom Justeringslager och kurvor. Bild- Justeringar- Kurvor eller Image- Adjustments- Curves för er som har den engelska varianten. Sen drar jag i linjen så att det blir en S-kurva för kontrastens skull. Som ni ser nedan till höger i diagrammet så är det mycket mörka partier så jag drar inte ner linjen så mycket. (Ser du den svarta pilen på vänster sida i rutan betyder svärta och den vita till höger betyder ljusa).

Redigering i photoshop av Villes porträtt i busken

Ni ser även att Villes högra sida får lite för mycket kontrast så jag markerar det som jag vill lätta upp lite mer med markerings-lassot, högerklickar och väljer ”Feather” och fyller helst i 100 så att skillnaden mot det som inte är markerat inte blir så stor. Ju lägre tal du tar ju skarpare kant får du mot det som inte är markerat. OM bilden inte är stor eller området är litet så säger den ifrån om du valt ett för högt antal och då minskar du så att du får den mängd du önskar markerad.

Redigering i photoshop av Villes porträtt i busken

Därefter valde jag kurvor igen och då ändras bara det område jag markerat. Detta är ett perfekt verktyg när det är delar som ska lättas upp eller mörkas ner, utan att hela bilden ändras. Glöm bara inte att markera bilden och ”Background” när du ska markera området i bilden.
Jag använder samma metod med markering av specifikt område när jag t ex ska ändra färgbalansen. På hösten och vintern har en del lite blåare händer som jag gör varmare och på sommaren är det inte bara jag som blir röd och vill minska på det ; )

Redigering i photoshop av Villes porträtt i busken

Det sista jag gör är att lägga till ett Action som jag köpt som ger solljus. Normalt sett lägger jag inte till sol om det inte är ett tydligt solljus, men då det var en sommarkväll med golden hour och vänster sida är ljusare så tycker jag ändå att det ser naturligt ut.
Det här med actions tänkte jag att jag ska ge ett eget inlägg för det kräver sin förklaring och är roligare om jag kan visa flera före och efterbilder!

Redigering i photoshop av Villes porträtt i busken

Vad jag sen gör är att ändra denna action så att det passar min smak och bild. Jag drar t ex ner solljuset till 70 % då det var så intensivt. Flyttar solen lite med markeringsverktyget. Det varma soljuset vill jag även ljusa ner och väljer den svarta penseln, markerar den vita rutan till vänster om ”Sunshower-Florabella”, har en Opacity till 39% (se raden under File, Edith, Image osv) då jag inte vill ta bort för mycket på en gång utan hellre måla flera gånger på samma yta. Då tar jag kontroll över den action som jag använt och får den precis som jag vill. Ångrar jag mig så målar jag bara över med vit pensel.

Redigering i photoshop av Villes porträtt i busken

Sen håller jag på med de olika momenten, avslutar med mer kontrast och lite ljus, samt sparar i rätt format för publicering. Då blir slutresultatet detta;

Redigering i photoshop av Villes porträtt i busken

För att ha varit en 10 min fotografering med studsig 7-åring bland myggen och 5 min redigering max så tycker jag att vi gjorde ett bra jobb ; ) Vad jag tänkte på när jag ställde honom i busken var att jag ville komplettera hans färger med bakgrunden, men även att jobba med skuggor. Det som vändes in mot busken blev mörkare än det som var mot den öppna fotbollsplanen bakom min rygg. Jag fick hjärnsläpp när Ville skulle ta en bild på mig och stod med hela ansiktet in mot busken och blev helt svart ha ha!

Jämför bilden här ovan med den svartvita bilden högre upp i inlägget där han står helt vänd ut mot ljuset och har busken bakom sig. Inga skuggor då ljuset kommer rakt på honom. Här ovan slukar busken ljuset och det blir mörkt. Hänger ni med? Nedan kan ni se en bild Ville tog på mig där jag riktade mig ännu mer in mot busken (svårt att se själv hur man måste vrida sig), men den visar en tydlig skillnad. Det gäller alltså att tänka på vad som slukar ljuset och vad som reflekterar det för att skapa de bilder du vill. Skuggor är riktigt användbara speciellt när man som jag inte gjort iordning sig alls, är glansigt varm från dagen, har en vanlig t-shirt på mig och inte en tanke på att fotograferas ; )

Redigering i photoshop av Villes porträtt i busken

Hoppas ni fann detta inlägg inspirerande och intressant! Är det något jag är otydlig med så låt mig gärna veta så ska jag utveckla det. Hoppas i framtiden kunna filma mer jobb på plats, men denna hals har verkligen satt käppar i hjulet för det för tillfället. Ha en underbar kväll så syns vi imorgon igen!

Varma kramar

 

 

Ska vara med i podcast- är så nervös

Ursäkta min frånvaro, men först blev jag matförgiftad i lördags på Parken zoo så lördag kväll och söndag var inte roliga! Sen kände jag att jag höll på att bli förkyld och det har bara blivit värre. Imorgon ska jag medverka i en podcast och jag har ingen aning om hur jag ska klara av att prata då jag hostar galet när jag är ute och precis kommit in. Testade te nu efter att varit ute med hunden, men hostar lika intensivt för det : (

Jag som var nervös som det är, men nu har jag typ panik! Oron över alla svåra frågor är som bortblåst.  Nu undrar jag hur jag ska kunna prata 30 min utan att hosta!

Skrattar ändå lite åt eländet för jag är verkligen besvärlig när jag är sjuk. På riktigt alltså. När mina vänner skojjar om Mancold så ler jag varje gång. Dem har inte bott med mig då ; ) Jag har extremt svårt att bara ta det lugnt och att låta kroppen återhämta sig. Idag har vi handlat blommor och fixat med planteringar, klippt gräset och skrapat plattor mm. Sen gnäller jag om vartannat på att jag inte orkar som jag brukar och att jag är trött på hostan ; ) Då svarar sambon ”drick vatten” om blickar kunde döda så vore han…. Ha ha jo visst så illa kan det vara ; ) En sak han iallafall tycker är lite rolig är hur vi i min familj ofta handlar med oss saker till den som är sjuk som tex: te, nyponsoppa, juice mm. Han tycker inte att vi är kloka då vi är vuxna, men det sitter i så när han är sjuk får han samma behandling från mig och då hör jag inget hånskratt minsann ; )

Har ni något kanontips mot hostan utöver te och honung tas det tacksamt emot!

Ska vara med i podcast- är så nervös

Nu vill jag bara bli frisk och få tillbaka min energi! Har så många ideer på gång som jag vill genomföra och nya jobb inbokade som jag länge sett fram emot. Och i helgen ska jag på äventyr med den vän jag haft längst i mitt liv och då vill jag inte behöva gå och hosta och ha ont i bröstet!

Varma kramar

Jag får hoppas på en trea eller att de gifter sig

Det är tur att kunderna inte kan höra mina tankar för idag när vi var klara så tänkte jag ”jag får hoppas på en trea eller att de gifter sig”. Denna familj har jag nu fotograferat 6 ggr! De har investerat i Barnets första år till båda barnen och det här varit så sjukt kul från dag Ett! Att vara i deras närhet innebär bara så mycket skratt och kärlek!

Idag var det sista gången för Philip och nu kallas han t o m Röjar-Ralf så fartfylld och viljestark är denna lilla gosse. Mamma Frida frågade om de skulle ha med sig något och jag svarade en filt om barnen ville sitta på. Så här efteråt kan jag riktigt se Frida sitta och skratta åt mitt svar. Röjar-Ralf sitter nog inte ner många minuter om dagen ha ha!

Vad tänkte jag på inför denna fotografering och vad anpassade jag för att få ett så bra resultat som möjligt? Dels så valde vi en så sen tid som möjligt för att solen inte skulle vara så stark och skuggorna så hårda. Ni som följer mig på Instagram såg hur det såg ut tidigare på morgonen. Klockan 17 var senaste vi kunde ta innan barnen blev för trötta. För mig är barnens humör viktigast för ljuset får jag anpassa mig efter.

Jag får hoppas på en trea eller att de gifter sig

Jag får hoppas på en trea eller att de gifter sig

Jag valde denna plats för att barn som är små behöver bra ytor att gå på och stigarna är lite bredare här. Vitsipporna ligger som i en backe vilket gör att dem blir en del av bakrunden när träden inte är så täta. Annars blir det bara vitt när jag jobbar i motljus.

Något som är viktigt att tänka på när du fotograferar i motljus är att korthåriga har sina öron synliga och huden är väldigt tunn så de blir lätt lysande om du inte har något bakom som tex träd, sten mm.

När barn är så små som dessa 1 år och 3 år jobbar jag snabbt och med hög energinivå så efter 30 min ungefär blev Philip trött och då fick Ida stå i centrum lite och jag avslutade med lite vackra detaljer. Att han har tutten i munnen syns inte här där känslan är viktigast och att mamma står bredvid Ida och dansar kan ingen ana heller ; )

Jag får hoppas på en trea eller att de gifter sig

Äntligen är utomhussäsongen i full gång och värmen är här! Ville och jag har sprungit runt barfota (älskart!) hela dagen och Alice har gått runt med sin gåbil. Jag börjar se ut som en kräfta, men ska inte klaga då sambon ser ut som ett vandrande stoppljus!

Varma kramar

 

Nyföddfotografering med superbra förberedelser

Nu är äggmackorna stekta och bilen packad och vi ska åka till Parken zoo för att njuta av en ledig dag tillsammans. Ska bli så kul att se vad Alice kommer att kika på och vilja göra. Ville kommer springa runt med sin pappa och kika på alla djur och berätta allt han lärt sig i linbanan på Kolmården och från de tidigare besöken när vi åkt tåget. Både pappa och Ville älskar djur så jag myser i hela kroppen när jag ser dem ha så roligt! Jag tycker också att det är mysigt med alla djur, men att gå in till lemurerna är liiite läskigt ändå ska jag erkänna. Första gången stod jag länge vid dörren innan jag vågade. Min sambo vill helst att dem ska komma och krypa innanför tröjan typ och drar till sig alla djur (jag drar bara till mig älgar ; ) ) så det är lite halvotäckt att vara i hans närhet på djurparker ; )

Men innan vi åkter så vill jag visa er några tjuvkikar från senaste nyföddfotograferingen med en riktig liten godig och så mycket hår! Det jag tokgillar med hennes mamma och pappa är att dem kom så förberedda då dem läst detta inlägg. Jag uppskattar verkligen när ni använder den information delar och jag blir så inspirerad när ni visar ett så intresse i era fotograferingar. Fler och fler frågar frågor innan om platser, klädval, tidpunkter när ljuset är som bäst osv och allt detta är så viktigt för era fotografier som ni ska njuta av resten av era liv!

Nyföddfotografering med superbra förberedelser

Nyföddfotografering med superbra förberedelser

Nyföddfotografering med superbra förberedelser

När man har så här mörkra och fina drag som både pappa och bebis har så kommer verkligen detaljerna fram så fint mot det vita. Och vackra mamma som har ett ljust och fint hår passar också riktigt bra mot det vita. Ofta väljer jag vitt just till blonda hår då den grå bakgrunden inte blir lika bra svartvit till ljusa hår (tycker jag och det är en smaksak), men kunden har alltid sista ordet.

Ha nu en underbar lördag så ska jag kika in senare idag eller imorgon förmiddag med bilder från dagen!

Varma kramar

Ska du bara fotografera gravida nu?

Älskade mormor frågade mig i måndags (när jag var tvungen i panik att ringa henne då jag missat att Ville också var hemma från skolan) om jag bara ska fotografera gravida nu : ) Fotograferar du inget annat? Tänk på hennes tid så kom nog ingen ens på tanken att göra det ; ) Men jag är så troligt tacksam och glad för att det är andra tider nu och ni som upplever att det är många som gör gravidfotograferingar nu har nog helt enkelt rätt. Jag skulle vilja säga att det blivit en trend, men det känns okänsligt att säga när jag egentligen bara tror att det är ett resultat av att fler pratar öppet om barnlöshet, komplikationer mm som gör att fler förstår hur speciell denna tid är. Hur lyckligt lottade alla är som blir gravida. Det är verkligen ett mirakel!

Jag brukar inte dela de fina ord jag får av vissa kunder för de känns så personliga att jag vill ha dem för mig själv och verkligen känna mig trygg i att dem är riktade till mig och inte för att publiceras. Kanske dumt då jag vet att många använder det i sin marknadsföring, men just nu är det så jag gör och gjort de senaste 6 åren. Men så kommer den där texten som jag känner träffar så rätt och handlar om något jag jobbat så hårt för som gör att jag bara måste dela den ändå. För att hon som kund beskriver det så mycket bättre än mig. När jag beskriver det som känns det som säljsnack. Nu kommer det från någon som just upplevt en gravidfotografering;

”Vår plan var aldrig att ta gravidfoto. Sen gick tiden och jag insåg att det är nu eller aldrig. En vecka kvar till bf och bebis kan komma när som helst! Så sådär 9 månader efter att hon var vår bröllopsfotograf fick Emmeli Orrefjord rycka ut igen!  Hon lyckades planera in något som blev väldigt mycket bättre än jag kunde anat eftersom hon tog hänsyn till den jag är!”

Att ta hänsyn till mamman och dem båda är så viktigt för att slutresultatet ska bli som bäst. Att dem ska gå hem och känna ”det här är vi och jäklar vad stolta vi är över det vi skapade tillsammans med Emmeli”. Just tillsammans är så viktigt! Jag kan aldrig skapa något ensam. Känns det inte rätt syns det, är det fel posering ser det stelt ut, fel klädval så ser det ut som en annan människa osv.

I måndags hade jag ju en fotografering till och denna gång med Sofia och Andreas. Sofia var med oss under produktfotograferingn så jag såg lite extra mycket fram emot att få fotografera henne i studion då jag direkt kände att det passade henne bäst när vi sågs. Sen kliver hon in med blivande pappan som bara hinner dra lite på smilebanden så utrister jag ”och där såg jag vad du föll för hos honom” ; ) Titta bara så ser ni vad jag menar även om ni kanske inte är lika knasiga som mig som säger det rakt ut ; ) Jag älskar verkligen att ha kunder som dessa två! Så enkla att jobba med, prata med i pauserna och så nära till ett skratt och leende! Jösses vad vi skrattade när en posering blev någon form av pingvindans istället : ) Ja man ska ha kul under sin fotografering också för då lyser man lite extra eller vad säger ni?

ska du bara fotografera gravida nu?

Nu ser jag bara fram emot att redigera de sista bilderna så att dem ska få se alla och se vilka som blir just deras favoriter. Är rätt säker på att någon av dessa två kommer att hänga på väggen! Ska bli roligt i framtiden att höra vad den lilla kommer att säga om bilderna och när han/hon inser att det var den juvelen som låg gömd där inne!

Varma kramar

Familjen har fått tillökning och jag kan inte vara mer stolt

Alltså jag brukar inte ha svårt att finna orden. De kommer bara. Allra helst när jag pratar ; ) Men idag så vet jag inte hur jag ska beskriva det jag just upplevt. Jag har flera vänner som sagt att det är så speciellt att få syskonbarn och att man älskar dem som sina egna, men jag har aldrig riktigt tagit de orden på allvar. Förrän idag när jag äntligen fick träffa denna lilla kille!

När de skickade att de var inne på BB och 8 cm öppen så körde jag live under en fotografering och började storgråta och skrika. Ja ni som följde den förstår nu varför : ) När jag sen fick beskedet att han var här grät jag ännu mer och nu idag när jag träffade honom åkte jag med gråten i halsen, men när han väl låg där i famnen så blev det så stort. Som med min egna son. Jag fick inte fram en tår. Han kändes så självklar och vi (Ville och jag) turades om att pussa på honom istället. Helt otrolig känsla. Att sen få äran att fotografera honom i studion och även få se detta lilla knyte ligga på min brors bröst. Han som jag varit så sjukt stolt över hel vår uppväxt och som jag inte ens kan prata om utan att få tårar. Han har blivit pappa. Fattar ni hur stort det är att höra sin lillebror prata om sin son. Att höra hur stolt han är över dem båda och bredvid sitter hon som är så rätt för honom. Hon som jag har att tacka för så mycket då hon gör min brors liv så komplett på alla sätt och vis. Här kommer en liten tjuvkik bara för att jag är så stolt!

Familjen har fått tillökning och jag kan inte vara mer stolt

Familjen har fått tillökning och jag kan inte vara mer stolt

Varma kramar väldens stoltaste faster som inte längre ser vad jag skriver för alla tårar!

Hur jag fick en gravid kvinna att gå på stenarna i vecka 40

Igår hade jag två gravidfotograferingar och jag tror vi alla hade helt glömt bort att det var Valborg och bara tänkt på dagen efter som är röd : ) Tur var väll det för först fick jag besök av två jättefina människor som väntar sitt första barn och vi gjorde en studiofotografering där hon lånade kläder av mig och fotograferades med blivande pappan och själv. Så fint så jag hoppas få visa er lite ; ) Senare på eftermiddagen skulle jag få äran att träffa Ida igen då dem är gravida och hon redan hunnit till vecka 40. Jag lade ut en film på instagram (instastories)  igår och fick massor hejja-rop från kvinnor som tyckte hon var helt makalös som klarade det när de flesta av oss knappt tar oss framåt. Därför känner jag att jag vill börja med att berätta  hur jag fick en gravid kvinna att gå på stenarna i vecka 40. Hon var så smidig och positiv till allt så jag nästa glömde bort att hon var gravid ; )

Ida träffade jag för många år sedan när jag hade ett företag med hundkurser och senare hade jag den stora äran att vara deras bröllopsfotograf den där fredagen i augusti där solen värmde från morgon till kväll, musiken spelades i trädgårdföreningen, folk låg på filtar och läste medan Ida och Lars låg i hängmattan och jag var lyrisk över att dem ville hänga på den idén. Jag kom ju ihåg deras positiva inställning och har ju hunnit bilda mig en uppfattning av intresse mm via facebook så när hon ville boka mig tänkte jag natur direkt. När jag vaknade och det var riktigt skitväder ute tänkte jag att vi ändå får ta studion, men så sprack det upp till och från under dagen. Jag gick in i studion med skor och jacka och tänkte ”va fasen jag chansar”. Så när Ida klev in så sa jag direkt. Hur modig är du? Det är kallt ute, men jag har en plats som jag tror du kommer att gilla och som känns så rätt för just dig. Vad svarar hon? Det är ju jättevarmt ute Emmeli! Ha ha okej tänkte jag med dunjacka på mig ha ha! Glömde hormonerna och det extra blodet i kvinnokroppen under en graviditet! Hon visade jeansen jag bad henne ta med och så började vi kika på toppar och jag kom på en som jag inte använt innan som satt som en smäck. Bad henne sätta knuten högt uppe på huvudet (det var så jag hade sett henne framför mig) och så sprejade jag det lite så småhåret inte skulle flyga och så åkte vi. Ni som känner Ida får gärna säga om jag gjorde rätt tolkning? Hon är bara så fin och jag förstår verkligen inte hur starka kroppar vi har när jag ser henne gå på stenarna i vecka 40!

Hur jag fick en gravid kvinna att gå på stenarna i vecka 40

Hur jag fick en gravid kvinna att gå på stenarna i vecka 40

Hur jag fick en gravid kvinna att gå på stenarna i vecka 40

Jag älskar verkligen att få ha med ett finger i allt och hjälpa kunden från början till slutprodukt. Tänk vad snyggt det kan vara bara med ett par jeans och en enkel top! Vi har så många fina miljöer runt omkring oss som jag ser fram emot att jobba mer i nu när högsäsongen för utomhusfotograferingar drar igång nästa vecka. Verkar som om vi tajmat vädret bra med när de visar 16-17 grader!

Varma kramar

När det inte blir som man tänkt sig

I tisdags mötte jag upp underbaraste Sanna som är en tidigare brud till mig som även varit med som modell på en workshop för fotografer och en familjefotografering. Med henne var det verkligen kärlek vid första ögonkastet, gällde hela familjen! Så när hon mailade och sa att dem är gravid och vill boka en nyföddfotografering så passade jag på att fråga om jag fick testa en sak på henne. Nu under en period vill jag se hur jag kan utveckla BeYOUtiful-konceptet och se om det bara ryms i studion eller om jag kan lyfta ut det också.

Vi hade så roligt och hon fick verkligen kämpa mentalt då det blåste kallt denna dag. Allt för att inte börja frysa för mycket och bli ett litet blåbär ; ) Det bästa med portfoliofotograferingar är att det inte finns några förväntningar. Jag kan testa precis vad jag vill, även om jag självklart ser till att få något som är bra och säkert att den som hjälper min gillar och kan få som tack. Efteråt stod vi och pratade om hur mina tankar gick för jag var rikigt tankspridd. Eller rättare sagt helt chockad över hur jag kände. För ett år sedan var jag så osäker i studion. Jag kände mig inte trygg med utrustningen och hade inte kunskapen. Minns hur en mamma satt på golvet i studion och sa  (med väldigt snäll och respektfull röst) ”du är duktig i studion, men ännu bättre ute så vi vill vara ute”. Jag trivdes inte alls i studion. Men så hände något. Jag fick höra hur en kollega i stan hade gått fram till en av mina samarbetspartners och pratat för att sen komma in på mig och säga ”här hon lärt sig ljussättning än”. Då blev jag arg, ledsen och besviken för jag ser inte andra fotografer som konkurrenter, utan som kollegor. Men jag är idag, efter ett halvår, väldig tacksam över att det nådde mig. I sådana situationer växer mina horn (jag blir så motiverad) och jag bestämde mig för att lägga min själ på att lära mig, utnyttja mammaledigheten med många barnvagnspromenader där jag kan lyssna på kurser, Youtube mm och verkligen bli trygg och visa vad jag kan skapa! Under dessa månader har jag nästan bara fotograferat i studion och lärt mig älska möjligheterna och hur jag kan styra och kontrollera allt. Alltifrån poser, kläder, vinklar, ljuset och skuggor. Så nu när jag skulle jobba på samma sätt ute så kändes allt bara så ”platt”. Jag älskar motljus och har alltid fotograferat så, men nu stod jag och gapade. Saknaden av skuggorna och så som jag jobbar i studion kom som en käftsmäll!

När det inte blir som man tänkt sig

när det inte blir som man tänkt sig

Jag körde som jag alltid gjort och fick då resultat som jag alltid fått så jag förstod inte varför jag blev så förvånad. Vad hade jag väntat mig? Många av bilderna blev superfina, men tanken var att lyfta ut BeYOUtiful och nu blev det som en helt vanlig fotografering. Jag fastnade i vanor och då får man samma sak som alltid. Så tacksam att Sanna är en så positiv själ. Hon fann sig snabbt i mitt farande hit och dit i jakten på att se något nytt och en stor fin fläck med blommor. Vitsippor är så luriga för på avstånd ser det ut att vara massor och så kom jag nära och det var bara torrt och få. Tur att det fanns många mossklädda stenar att vila på i solen ; )

När det inte blir som man tänkt sig
När det inte blir som man tänkt sig
när det inte blir som man tänkt sig

Till slut gav jag upp idén med att fotografera ovanifrån i ett hav av vitsippor och försökte göra det jag är mest trygg i. Att forma kvinnokroppen. Använde träden som hängde så fint i en böj och poserade henne så att vi fick fram kurvor.

Nästa tillfälle ska jag söka efter några av de platser Sanna och jag spånade lite i. Vi var rörande överens om att platserna kommer att vara avgörande om jag kommer att känna att utomhus passar konceptet eller inte. Hoppas få tag i modeller som gärna hjälper mig!

Nu ska jag se klart dokumentären om Avicii. Så fruktansvärt att jag inte ens finner ord! Har ni sett den? Imorgon hade jag tänkt att fotografera huliganerna bland vitsipporna där jag fotograferade 3 busiga barn idag. Hoppas vädret håller i sig som ikväll för det var verkligen magiskt när vi gick till affären för att köpa gott till fredagsmyset. Tacos som de flesta andra barnfamiljer en fredag tror jag nog allt ; )

Varma kramar