Vad lätt det är som förälder att känna sig otillräcklig, hjälplös och så liten. Hur den där smärtan i hjärtat blir så stark och ibland så svår att hantera när ens barn t ex inte mår bra, blir illa behandlat eller upplever orättvisor. Ibland blir jag nästan rädd för mig själv över hur starkt jag reagerar. Att lära sig hantera de känslorna är svårt! Men varje gång jag verkligen fokuserar på nuet, släpper allt jag håller på med för att stanna upp i vardagen, njuter av Villes personlighet och bubblande skratt så inser jag hur lite han önskar av mig. Det räcker att titta, lyssna och vara nära. Igår kväll spelade vi b la ett ABC-spel som fick honom att visa sitt busigaste jag med skämt och det smittsamma skrattet som jag älskar. Kan inte sluta titta på bilderna och njuta av känslan som dessa lediga dagar gett. Hoppas ni alla haft en underbar påsk!
Vi har haft massor tid hemma tillsammans och jag verkligen älskar dessa stunder! Det är som att jag får en chans att förälska mig på nytt i min sambo, en möjlighet att ladda ladda batterierna och ställa om fokus om jag tappat det i allt jobb och vardagen. Tack vare mitt jobb där jag får träna på att se och uppleva ögonblick tillsammans med andra människor så har jag börjat leva mer i nuet och har blivit bättre på att njuta av mina egna. Påskafton var vi hemma för att just få tid med varandra och där stod vi, min långa kärlek och jag, han skalade potatis och jag räkor. “- Jag älskar verkligen dessa stunder, dem där vi bara är tillsammans, oavsett vad vi gör” och jag är så glad över hans svar “- Jag vet att du gör det.” Så det där med tystnad, att bara andas, vara nära, oavsett vad man än gör, är så underskattat! Leendet på mina läppar idag är helt pga det ögonblicket. Tack var 10 potatisar och ett halvt kilo räkor.
