Nu har det gått tre dagar sen jag kom hem och jag kan inte få fram ett enda ord om vad jag upplevde denna dag! Jag grät det första 5 milen för det var så många känslor som skuffats undan under dagen med fokus på att uppleva och fånga ögonblick. Jag ser så mycket fram emot att få mer tid att bearbeta allt, gå igenom bilderna igen och gråta mer. De berörde mig så mycket! Några ögonblick var extra starka; när Emmelie börjar gråta under stylingen samtidigt som hon ser sig själv i spegeln, det kändes i hela hjärtat. Stunden med Eric och hans fantastiska bestman, hur Rickard ansträngde sig så hårt för att hans väns dag skulle bli så bra som den bara kunde, när de stod och jämförde blommorna på bröstet så att de hade samma höjd, när han tog fram fyra slipsar och Eric fick välja vilken som matchade honom bäst….. Ögonblicket när jag tittar på Erics mamma när hon kom förbi under förberedelserna och säger “Du har en otroligt fin son att vara stolt över.” I kyrkan under en av låtarna. Jag hör inte vad han sjunger för jag har fullt upp att tygla känslorna när jag ser Emmelie stå och nynna till sin livs kärlek och hur topparna på låten ger henne tårar. Magiskt!
Ni förstår att paketpriser, antal timmar och andra investeringar betyder inte ett dugg en dag som denna. Att få jobba med par som man klickar med, som ser samma sak som en själv och värderar de ögonblick som man själv ser. Det är det enda som spelar roll! Tro mig!
