Igår var det äntligen dags för en bröllopsfotografering med longboard och cykel i Vadstena! Jag är så galet tacksam över att dem inte “bara” gifte sig och drog iväg på resan, utan bestämde sig för att investera i fotografier och tid med mig. Undra om dem ens hade kunnat ana hur kul man kan ha och hur personlig man kan göra en fotografering med tid och idéer!?
Sofie och jag träffades veckan innan och jag flög ett steg bak när dörren öppnades och där hon stod! Jag har haft en av deras söner på förskolan när jag vikarierade ett år så jag hade lite koll på dem och det intryck de gjort på mig då. När Sofie började beskriva dem så satt jag och fnissade inombords. Hon hade ingen aning om vilken vision jag fick direkt när jag såg att det var hon och de idéer som bara poppade upp allteftersom vi pratade. I hennes värld var de inte i närheten av de tankar som jag fått om dem ; ) Jag hade helt rätt och det bilder jag fick visar det jag tänker när jag tänker på dem!
När jag får frågan och paren värderar mina åsikter så pratar jag mycket om att välja att göra det på ett sätt som känns naturligt och personligt. Det handlar inte om att skojja till det och ångra sig om ett år (tänker på alla dessa amerikanska bilder med folk på avstånd som ser ut att krossas av en sko eller pussas som en groda i handen). Det handlar om att få känna igen sig, känna sig trygg och att ha en rolig stund, med eller utan rekvisita. När människor känner sig trygga så visar de uttryck som de bara visar dem närmsta. Ni vet leenden och blickar som man önskar man kunde pausa.
Jag är ganska säker på att nära och kära kommer att se bilderna och säga att “det där är verkligen dem”. Det är vad allt handlar om. Jag kommer att minnas denna dag för alltid! Hur Sofie skrek och skrattade om vartannat för att rumpan inte riktigt passade styret medan Simon parerade träd mm för fullt, när han försökte få fart på frugan som vevade hej vilt och påminde mig om och om igen att hon inte kan det här med longboard, hur han tittade på henne och deras leenden när jag stod tyst på avstånd och bara njöt av stunden när de stod nära och bara tittade på varandra. Kärlek är mäktigt och vad skulle vi göra utan den!
Tack Her och Fru Sjöberg för att ni släpade runt cykel och longboards mm längs Vadstenas alla gränder i jakt på en plats utan vägarbeten och maskiner! Ser fram emot att visa er många fler bilder!
Kramar
