Alltså jag brukar inte ha svårt att finna orden. De kommer bara. Allra helst när jag pratar ; ) Men idag så vet jag inte hur jag ska beskriva det jag just upplevt. Jag har flera vänner som sagt att det är så speciellt att få syskonbarn och att man älskar dem som sina egna, men jag har aldrig riktigt tagit de orden på allvar. Förrän idag när jag äntligen fick träffa denna lilla kille!
När de skickade att de var inne på BB och 8 cm öppen så körde jag live under en fotografering och började storgråta och skrika. Ja ni som följde den förstår nu varför : ) När jag sen fick beskedet att han var här grät jag ännu mer och nu idag när jag träffade honom åkte jag med gråten i halsen, men när han väl låg där i famnen så blev det så stort. Som med min egna son. Jag fick inte fram en tår. Han kändes så självklar och vi (Ville och jag) turades om att pussa på honom istället. Helt otrolig känsla. Att sen få äran att fotografera honom i studion och även få se detta lilla knyte ligga på min brors bröst. Han som jag varit så sjukt stolt över hel vår uppväxt och som jag inte ens kan prata om utan att få tårar. Han har blivit pappa. Fattar ni hur stort det är att höra sin lillebror prata om sin son. Att höra hur stolt han är över dem båda och bredvid sitter hon som är så rätt för honom. Hon som jag har att tacka för så mycket då hon gör min brors liv så komplett på alla sätt och vis. Här kommer en liten tjuvkik bara för att jag är så stolt!
Varma kramar väldens stoltaste faster som inte längre ser vad jag skriver för alla tårar!
