Äntligen är jag tillbaka efter en veckas semester och som jag längtat! Är superladdad och har massor jag vill börja jobba med nu. Har 6 bröllop på rad nu, 4 lördagar, en söndag och ett par som väljer att fotograferas en helt annan dag då jag var bokad deras dag : ) Det är mycket som ska planeras och jag har en hel del redigering att göra i veckan. På fredag åker jag till Stockholm för att fotografera Lina och Luddes bröllop på lördagen. Längtar helt galet!
Den här sommaren måste vara den bästa på länge vad gäller vädret! Vi har badat en himla massa. Hundarna och jag har simmat på många turer och det är verkligen en speciell känsla att stanna upp och krama om dem och flyta tillsammans på deras flytvästar innan man simmr vidare. Ville bus har blivit ännu mer bekväm i vattnet och vet nu hur man kastar sand bäst så att det knastrar på golvet varje kväll mamma och pappa klär av dig. Hmm…
I helgen var vi först på Astrid Lindgrens värld och lekte för fullt. Det var helt okej trots värmen för det var så mycket skugga. Ville hälsade på Pippi och hjälpte henne att tvätta fönstren. Jag höll på att dö när hon öste iväg vattnet på rutan som studsade ut mot mig och kameran. Blev blöt i ansiktet, men på något mirakulöst sätt så klarade sig kameran och objektivet utan en droppe! Det var en skum känsla att gå runt där som vuxen. Jag minndes allt som så mycket större : ) En väldigt lyckad dag och en glad son som nu har sin egna Mysse och Bysse.
På lördagen så var det bara Ville och jag hemma och därför tog jag med honom på en spontan tripp till Kolmården, bara han och jag. Det absolut bästa jag gjort på länge! Vi gick runt tills det stängde och de tagit in djuren på Savannen. Nästa år kommer vi absolut att köpa oss ett årskort för det här passar oss så bra! Jag hade med matsäck för att hålla nere kostnaden och för att det är å mysiga ställen att sitta på i parken. Frukosten åt vi vid Savannen och Ville kommenterade allt som hände, ropade till djuren att akta sig när noshörningen började att röra på sig osv. Det sista vi gjorde var att besöka Barnens Lantgård och där ville han åka bilarna. Jag trodde aldrig att han skulle våga, men han hoppade i och körde iväg själv. Där gick jag paff och tårögd. Hur stolt får man bli! På vägen hem skruvade han upp volymen i bilen och vi dansade, sjöng (läs skrek) och han skrattade så där härligt gurglande. Jag grät. Jag fick tårar av lycka och tårar av ögonblicket. Den dagen kommer jag sent att glömma och jag förstår ibland inte hur han blev den han är. Visst kan han/vi skrika vissa dagar, han kan pröva ens tålamod till det yttersta, men när vi är iväg så där så är han helt makalös, han väntar på sin tur, tjatar inte om det ena eller det andra och lyssnar. Jag är då där larvigt stolt över min son som jag hoppas att alla föräldrar är över sina barn.
När jag skulle välja bilder till detta inlägg så blev valet så självklart. Ebbes mamma och pappa tittar på honom på det där sättet som jag själv gör med min son. Jag vet vad den där blicken betyder. Jag blir så varm av hans fantastiska leende och måste bara visa er fler bilder från fotograferingen. Vi var på stranden en timme där Ebbes mamma är uppvuxen, Ebbes morfar hade byggt klart bryggan och där Ebbe garanterat spenderade sin första sommar. Vi hade pratat en hel del om ljus och färger innan. Om att få unika bilder och personliga. Här kommer dem; vitt, blått, naturligt, magskratt, genuint, en ettåring och två förälskade föräldrar. Vem kan inte älska denna lilla guldklimp när han ler så där galet:
