I tisdags mötte jag upp underbaraste Sanna som är en tidigare brud till mig som även varit med som modell på en workshop för fotografer och en familjefotografering. Med henne var det verkligen kärlek vid första ögonkastet, gällde hela familjen! Så när hon mailade och sa att dem är gravid och vill boka en nyföddfotografering så passade jag på att fråga om jag fick testa en sak på henne. Nu under en period vill jag se hur jag kan utveckla BeYOUtiful-konceptet och se om det bara ryms i studion eller om jag kan lyfta ut det också.
Vi hade så roligt och hon fick verkligen kämpa mentalt då det blåste kallt denna dag. Allt för att inte börja frysa för mycket och bli ett litet blåbär ; ) Det bästa med portfoliofotograferingar är att det inte finns några förväntningar. Jag kan testa precis vad jag vill, även om jag självklart ser till att få något som är bra och säkert att den som hjälper min gillar och kan få som tack. Efteråt stod vi och pratade om hur mina tankar gick för jag var rikigt tankspridd. Eller rättare sagt helt chockad över hur jag kände. För ett år sedan var jag så osäker i studion. Jag kände mig inte trygg med utrustningen och hade inte kunskapen. Minns hur en mamma satt på golvet i studion och sa (med väldigt snäll och respektfull röst) “du är duktig i studion, men ännu bättre ute så vi vill vara ute”. Jag trivdes inte alls i studion. Men så hände något. Jag fick höra hur en kollega i stan hade gått fram till en av mina samarbetspartners och pratat för att sen komma in på mig och säga “här hon lärt sig ljussättning än”. Då blev jag arg, ledsen och besviken för jag ser inte andra fotografer som konkurrenter, utan som kollegor. Men jag är idag, efter ett halvår, väldig tacksam över att det nådde mig. I sådana situationer växer mina horn (jag blir så motiverad) och jag bestämde mig för att lägga min själ på att lära mig, utnyttja mammaledigheten med många barnvagnspromenader där jag kan lyssna på kurser, Youtube mm och verkligen bli trygg och visa vad jag kan skapa! Under dessa månader har jag nästan bara fotograferat i studion och lärt mig älska möjligheterna och hur jag kan styra och kontrollera allt. Alltifrån poser, kläder, vinklar, ljuset och skuggor. Så nu när jag skulle jobba på samma sätt ute så kändes allt bara så “platt”. Jag älskar motljus och har alltid fotograferat så, men nu stod jag och gapade. Saknaden av skuggorna och så som jag jobbar i studion kom som en käftsmäll!
Jag körde som jag alltid gjort och fick då resultat som jag alltid fått så jag förstod inte varför jag blev så förvånad. Vad hade jag väntat mig? Många av bilderna blev superfina, men tanken var att lyfta ut BeYOUtiful och nu blev det som en helt vanlig fotografering. Jag fastnade i vanor och då får man samma sak som alltid. Så tacksam att Sanna är en så positiv själ. Hon fann sig snabbt i mitt farande hit och dit i jakten på att se något nytt och en stor fin fläck med blommor. Vitsippor är så luriga för på avstånd ser det ut att vara massor och så kom jag nära och det var bara torrt och få. Tur att det fanns många mossklädda stenar att vila på i solen ; )
Till slut gav jag upp idén med att fotografera ovanifrån i ett hav av vitsippor och försökte göra det jag är mest trygg i. Att forma kvinnokroppen. Använde träden som hängde så fint i en böj och poserade henne så att vi fick fram kurvor.
Nästa tillfälle ska jag söka efter några av de platser Sanna och jag spånade lite i. Vi var rörande överens om att platserna kommer att vara avgörande om jag kommer att känna att utomhus passar konceptet eller inte. Hoppas få tag i modeller som gärna hjälper mig!
Nu ska jag se klart dokumentären om Avicii. Så fruktansvärt att jag inte ens finner ord! Har ni sett den? Imorgon hade jag tänkt att fotografera huliganerna bland vitsipporna där jag fotograferade 3 busiga barn idag. Hoppas vädret håller i sig som ikväll för det var verkligen magiskt när vi gick till affären för att köpa gott till fredagsmyset. Tacos som de flesta andra barnfamiljer en fredag tror jag nog allt ; )
Varma kramar
